Idag döptes min lilla kusin Lovisa. Dopet var i västerkyrkan i Hässleholm och det var en väldigt mysig cermoni. Eftersom jag är fadder till det lilla livet fick jag tillsammans med Emma (som är den andra faddern) läsa denna dikt:

Du Älskade barn

Så kom du till oss du älskade barn och grep våra hjärtan med kraft.

Och allt fick mer mening, långt mer än det någonsin haft.

Du ler, du strålar, din själ lyser klar, du fångar all ömhet omkring.

Små fötter och fingrar, din hud och din doft, så underbart skapat allting.

Ditt liv ska vi följa och finnas för dig och dela din glädje och sorg.

När skuggorna hotar ditt solsken, är vi din trygade borg.

Idag vill vi visa vänner och släkt den gåva vi fått bevara.

Ett barn att få älska och skydda från ont, en lycka för stor att förklara.

Jag klarade mig från att gråta när jag skulle själv skulle läsa, men sen kom ALLT. Jag och morfar badade nästan i tårar längst fram i kyrkan. Låtarna "Det vackraste jag vet" och "Älska mig" spelades och dikter lästes av mamma Rina, pappa Robban och storebror Kevin. Mycket fint och känslosamt. Även om man inte är en supertroende kristen så är dopet verkligen en fin tradition som jag hoppas kommer vara lika populär i framtiden. 

Efter dopet så tände jag ett ljus för alla dem som inte finns hos oss längre. Men jag tänkte speciellt på människorna i Haiti och tittade på min släkt och mina nära. Hur lycklig man egentligen är och hur fruktansvärt korkad man är när man klagar på små bagateller. Även om ens problem kan verka som de största just för stunden så måste vi ändå försöka uppskatta vår tillvaro och det vi har. För en dag så kanske något kan förändra allt och tänk då om vi inte njutit av livet.

Jag försöker tänka varje morgon när jag vaknar att jag är glad för att jag fått ännu en dag då jag kan gå upp ur sängen själv. Istället för att klaga och sucka på att man är trött och inte orkar jobba kan man tänka att man har tak över huvudet vilket idag inte verkar vara någon männsklig rättighet. Att man fått sova i en säng och att man har ett jobb. Så snälla uppskatta livet lite mer och lev varje dag som om den var din sista. 

Tack för att ni läste

Kram Carro