Nu när jag bestämt mig för att bli aktiv med min blogg igen tänkte jag fortsätta lite med hederpersonerna. Och idag blir det ingen mindre än min allra äldsta vän Sandra. Vi har kännt varandra i 18 år nu, alltså sen två års ålder. Vi gick då på dagiset fyrklövern på Ljungdala tillsammans och har trots lite hinder på vägen hållt vår vänskap vid liv. Detta är en kvinna som jag beundrar otroligt mycket. Hon är ärlig, genuin och en väldigt fin vän.

Dem flesta av våra år som vänner har vi bara haft ca 500 meter mellan varandras hus. Men förra året efter studenten bestämde Sassa sig för att plugga till bartender. Det blev då en tripp över havet till London. (Vilket hav var det nu Sass? Östersjön, ellor?) Hon har nu bott där fram och tillbaka sen dess och det har varit väldigt jobbigt ibland eftersom vi nästan bodde tillsammans innan hon åkte.

Det går inte en dag utan att jag tänker på dig min underbara vän och jag är så otroligt glad att vi jobbat så hårt på vår vänskap. Att vi har fått vara med varandra sen vi var små till vuxen ålder är helt underbart. Från att tälta i trädgården, leka Eva och Adam till att bli självständiga unga kvinnor som har hela livet framför oss. Var så roligt att få vara i London och se hur du lever just nu. Längtar tills du kommer hem Miss Patetic.

Älskar dig!

Din Jorge Jurgen Wunderbaum.